I      för alltid

                                                   Elin   * 11/11-72 - 15/7-86
Elin var den första hund vi köpte tillsammans 28/1-73. Vi köpte henne av en riktig "hundhandlare", en sådan där som köpte upp en massa valpkullar av olika raser och sålde vidare. Sådana skall man ju inte handla med, men det kändes som om vi räddade henne i alla fall. Innan vi hann protestera var hon sprayad med ohyremedel... Hos veterinären dagen därpå fann vi att öronen var fulla av skabb... Trots denna dåliga start i livet fick hon många friska och lyckliga år.
Elin visste tidigt vad en "sund chanstagning" var. När hon visste att vi var upptagna av något annat smög hon fram och snodde av bordets läckerheter allt från köttbullar till chokladmjölk. En gång när vi var bortbjudna, snodde hon en kaka av alla sorter utom av en som hon inte hann...Pinsamt!
Elin, som var 6 år när Frida kom in i våra liv och dittills hade varit ensam "Madame på täppan", blev jättesur. Vi kände oss som riktiga bovar-en hel vecka surade hon. Efter det veknade Elin - Frida hade helt sonika tvingat fram att bli omtyckt.
Det var aldrig några protester när man klippte klorna på Elin, men eftersom det var ett "övergrepp" surade alltid Elin 1 timme efteråt...Varken mer eller mindre.
I blåbärsskogen var hon en mästare på att själv plocka blåbär men vände man ryggen till åt hon direkt ur spannen. Hon älskade också att gå och plocka bär i jordgubbslandet och vi lärde henne att apportera med skogshallon som belöning.
Den dagen Elin lämnade oss kändes det som solen gick ner, men den återvände som ett vackert Minne att vårda.

                                                           Frida  * 4/7-78 - 14/3-92
Frida stormade in hos oss 9/9-78. Hon var en otroligt pigg och busig valp. Upplärd av Elin blev hon efter Elins bortgång den bästa ledarinnan i flocken man kan tänka sig. Alltid villig att dela med sig av sina erfarenheter. Och oss alla, 2-såväl som 4-benta vaktade hon med ett mod som gränsade till dumdristighet. Frida var också en mycket duktig bärplockare och tyckte mycket om våra skogsrundor. Hon kunde faktiskt påminna om ett litet rådjur, när man såg henne stå i skogsbrynet.
Frida var oerhört snabb och kunde i farten  fånga en och annan sork medan vi var ute och joggade - utan att komma ifrån oss.Frida var också duktig både i lydnad och agility.
Frida kunde man lätt få att rynka på näsan och se arg ut - men öronen och den lilla svansstumpen avslöjade henne.
Frida hade alltid koll på allt och alla och gillade alltså inte stängda dörrar! Hon hade alltid nosen, ett öga och ett öra utanför täcket för att inte missa något. Stod man och diskade kunde man ofta känna hennes lilla nos som puttade till en i knävecket som en liten hälsning. Frida behöll ända till slutet sin ungdomliga, muskulösa kropp. Det var bara den grånade lilla nosen som avslöjade att hon var gammal.
I den mörka natt som uppstod när Frida lämnade oss tändes en gnistrande stjärna, ett vackert Minne att vårda.

                                                        Busan * 8/10-84 - 4/6-95
Busan flyttade hem till oss 3/5-88 och blev "mellansyster" till Frida och Alice. Hundarna kände och tyckte om varandra redan innan, så vi visste att det skulle gå bra.
Busan hade blivit "pensionerad" som avelstik på sin kennel och det var otroligt spännande att lära känna denna lilla Dam och alla hennes egenheter.
Busan var mycket modig och "näbbig" till dumdristighet. Hon kunde rusa fram till stora, maffiga hundar och "bjäbba"dom rakt i ansiktet. Dessa stora brukade rynka pannan, höja ögonbrynen en aning och sedan gå vidare.... Busan var också en liten tuff hund på Agilityhinderna, trots sin ringa storlek. Hon kunde också vara en riktig liten retsticka. Hon åt aldrig upp sitt godis direkt utan samlade en liten hög på ryamattan som hon sedan vaktade. Eller när hon vid varje måltid alltid började med att lägga ut ett par godbitar bredvid sin skål mot Alicés håll för att göra Alice riktigt sugen. Bara Alice närmade sig godbitarna vid Busans skål, förvandlades Busan till en liten "tiger" och visade alla sina risgryn till tänder.
När Busan lämnade oss tystnade fågelsången, men i gryningen hördes en fågel kvittra en vacker sång, ännu ett Minne att vårda.
Ödet ville att vi drygt 1 år senare fick hennes Barnbarnsbarnbarn att vårda och älska.

                                                        Alice * 21/7-86 - 13/8-01

Alice kom in i våra liv 14/9-86 som en mycket liten och mycket skrynklig valp. Från sin första natt hos oss hade hon bestämt var hon ville ligga - på armen! Och där låg hon hela sitt liv!  Alice var mycket karismatisk och besatt en enorm charm. Hon styrde och ställde med oss alla med ett hjärta som var till bredden fyllt av kärlek och godhet. Hon tog generöst emot alla nykomlingar i Flocken och lät dem ta del av vår omsorg  Alice var också den som hördes mest när hon uttalade ("befallde") sina önskemål. Det kunde vara att det minsann var dags för mat igen, att hon eller någon av de andra ville ha en matta att sola på, att det fanns ett dammkorn i vattenskålen, att vi skulle gå och lägga oss, att vi skulle titta på TV, etc., etc. De flesta "önskningarna" hördes givetvis när vi var i duschen, satt i telefonen, diskade....   Förutom mat så gillade hon att spåra och gå skogspromenader. Bara man körde på en liten skogsväg hoppades hon på en uppfriskande skogsrunda,  Den dagen Alice lämnade oss var det regnigt och tungt men i våra hjärtan var det solförmörkelse och det kändes som våra hjärtan skulle brista av sorg och saknad. Men när nu molnen har skingrats en aning kan vi känna en stor glädje och tacksamhet över att få ha levt  tillsammans med Alice under så många år. Ännu ett vackert Minne att vårda och gömma i sitt hjärta.

Denne lille Hjärtekrossare ( Han var faktiskt född på "Alla Hjärtans dag!) flyttade hem till oss 1/7-91. Innan dess hade han bott med en mycket gammal matte och sin 8 månader äldre halvbror. Hassans uppväxt var tragisk på många sätt, bl.a. för att han var "hunsad" av halvbrodern. När han kom in i vårt liv var han dessutom mycket misskött; tänderna var förskräckliga, han var hundbiten, fet.... ( listan skulle kunna göras längre ). Dessutom var han inte rumsren för de bägge Pojkarna  fick inte gå ut efter mörkrets inbrott, och på  dagarna var de ihopkopplade för att de inte skulle rymma..  Frida, Busan och Alice visade honom var han skulle kissa och den lille Mannen blommade snabbt upp, blev smal, rumsren och en riktig liten Hjärteknipare!  Hassan var brorson till Busan. Hassans stora intresse var att flirta och leka med Flickorna. En liten specialitet han hade var att han "skrattade". Varje morgon under många år möttes vi alla av hans lilla rynkade, "skrattande" nos.  Med hjälp av många små korvbitar lärde han sig också att ta små spår. På skogsrundorna villa han gå sist och kolla så han hade alla sina Flickor med sig.  På äldre dar skaffade Hassan sig ganska bestämda åsikter. Han ville absolut ha "hemmalagad" mat och så skulle vi titta på TV i sovrummet,  javisst, så fick det bli! Vi är mycket tacksamma för hans långa liv och stora kärlek! När Hassan lämnade oss fick hjärtat ett smärtande sår, men hans ljusa Minne lindrar och värmer i sorgen och saknaden.

                                                        Jessica *10/9-89 - 11/6-04

Denna charmerande Dam flyttade hem till oss 17/7-01. Hon kom tillsammans med Avec som omplacering när deras Matte insåg att hon inte kunde ta hand om dem längre. Vi har faktiskt känt Jessica sen den dagen hon föddes. Jessica var halvsyster med Hassan och alltså inregistrerad som chihuahua. Jessica njöt av promenader i lugn takt och att ligga och sola i trädgården. Jessica var också den som var mycket intresserad av dofterna som kom från köket. Hon kom alltid när man lagade mat. Mycket kelen och mycket smart! Hon lärde sig en massa saker bara genom att kolla hur de andra i Flocken gjorde, t.ex. att använda rampen upp till våra sängar. Hon lärde sig också snabbt att putta upp skjutdörrarna till uterummet när hon ville in där och sola. Det var en ynnest att få  leva med och  lära känna denna älskvärda, mjuka Raring. Hon kunde ta för sig, alltid på ett mycket ödmjukt sätt och hon var alltid mån om oss alla i Flocken! Den dagen Jessica lämnade oss kom åskan och regnet som en symbol för vår sorg och saknad. Ännu ett vackert Minne att vårda i Hjärtat!

Maja *19/5-95 - 29/4-11

När Maja lämnade oss stod våren i sin vackraste grönska och fåglarna sjöng vackert till avsked, men i våra hjärtan värkte det. Hennes vackra Minne ska vi vårda ömt!

                                                                                      Thea *23/5-96-21/7-11

Thea var en mycket liten Dam. Hon kom till oss 18/7-96. Hon var mycket, mycket  liten när hon flyttade hem till oss, men pigg och orädd som hon var, stormade hon rätt in i flocken. Thea kunde vara mycket självständig ibland och gå och strosa för sig själv. Men när hon själv ville, kunde hon sitta i timtal och kräva att bli klappad. Så fort man slutade var hon där med sin lilla tass och pockade på. Thea var en mycket bestämd liten dam och hon var barnbarnsbarnbarn till Busan.
Thea har också tränat  lite Agility. Tyvärr stoppade spondylosen i ryggen denna roliga aktivitet. Hon kunde göra några småkonster samt spåra. När vi var på Agilityuppvisningar blev hon lite av en publikfavorit för att hon var så liten.
Trots att hon var så liten så hade hon mycket synpunkter och styrde oss med van tass. Talade mycket tydligt om när hon ville ha betjäning...
Thea kunde ligga som ett M med frambenen och stå med fötterna utåt som Charlie Chaplin. Hon var flockens mascot.

Hjärtat får ett sår igen men mitt i läkningen av såret lyser hennes underbara Minne upp och det Minnet har sin särskilda plats i hjärtat.